Det hela började 1956. Då föddes jag i Stockholm, en stad som jag varit trogen alltsedan dess. 1979 avslutade jag mina studier vid Stockholms Universitet med en examen där litteraturvetenskap och idé- och lärdomshistoria var huvudämnena. En fantastisk och kunskapsrik tid tog slut, men att få ett jobb var desto svårare. Det blev till att kavla upp skjortärmarna och ta ett jobb som vaktmästare i Regeringskansliet.

I Regeringskansliet väcktes mitt konstintresse, och jag var med och startade den lokala konstföreningen. Jag började också skriva om konst i personaltidningen, samtidigt som jag övergick till att arbeta med biblioteks- och IT-frågor, något som började bli hett i slutet av 80-talet. Samtidigt fortsatte jag att frilansa som konstskribent i diverse tidskrifter.

Medverkan i diverse IT-projekt ledde till att jag 1989 rekryterades av Televerket (sedermera Telia) för att jobba med lansering och support av deras teknik för informationssökning i internationella databaser. Och, visst, jag fortsatte att skriva om konst samt även film i den legendariska tidskriften Chaplin.

Hösten 2000 fick jag ett erbjudande från konsultföretaget Docere ta hand om utvecklingen av en ny tjänst för bevakning av professionell information på Internet. Jag fortsatte att jobba i olika perioder hos Docere med research och omvärldsanalys fram till 2008.

Parallellt med andra arbeten hade jag 1998 startat Konsten.net, Sveriges första webbtidskrift om samtida konst. Den finns fortfarande kvar, med ny redaktör sedan 2015! Från början var det bara jag som skrev. Idag har tidskriften skribenter i alla delar av landet. Och ekonomiskt stöd från Statens kulturråd.

2002 tog jag steget full ut som skribent och började jobba som redaktör för tidskriften Konstperspektiv. Jag blev kvar fram till hösten 2015, parallellt med ett annat jobb som verksamhetsledare vid Översättarcentrum i Stockholm. Att vara redaktör för en papperspublikation var spännande, och kul med alla möten med engagerade läsare vid mässor och andra evenemang!

Hösten 2015 slöts (?) cirkeln. Jag lämnade Konstperspektiv och Översättarcentrum för att åter bli statstjänsteman som handläggare för konstansökningar vid Statens konstråd. Från att ha stått ”utanför” konsten och tittat in mot den är jag numera en blygsam del av dess produktionsapparat. Så det kan gå.